Ärlighet !
Jag känner så jävla besviken, jag vet igentligen inte vad som är värst att svika sig själv och löfterna jag gav till mej själv eller löfterna jag ger till mina närmaste och inte håller dom !
Inte bara det att jag gör mej själv illa när detta händer utan dom som faktist bryr sig om mej .
det är inte roligt längre , allt blev till en del av min vardag , jag trodde jag hade kontroll , jag trodde jag visste vad jag gjorde .
Jag kunde lika väl varit död i dag , och inte bara jag utan en av mina bästa vänner med .
Men det är slut på detta nu , jag hatar att se blickarna dagen efter och jag bara kan se hur besvika dom är på mej och hur jag beter mej .
I dag insåg jag att så här man det inte fortsätta , Jag kan inte längre rakryggat säga att det är så här jag vill ha mitt liv , jag kan inte rakryggat säga att jag är stolt över hur jag betät mej .
Jag kan inte säga något annat än förlåt , men jag själv att allt är bara är en tidsfråga !
jag trodde jag var starkast och att ensam är stark men jag har instätt att det inte funkar så .
Jag vill gå ut skolan och vara stolt över att jag fixade det med bra betyg och sen kunna söka in till polisskolan !
men jag vet fortsätter det så här så kan jag lika väl ge upp !
