Mamma pappa och barn !
Det handlar inte länge om två personer som ska samsas i en vardag . Efter denna helgen har jag fått en helt annan syn på det och det gör mej osäker på om jag faktist vill ha barn !
Vi Lever i en värd inte bara full med förväntningar på alla andra i vår omgivning utan också sätter vi höga krav på oss själva. Tanken om barn och sätta ett liv till världen , inte det att jag inte tycker om barn det gör jag absolut och finns inget jag tycker är så mysigt som en kram av ett barn .
Men det är inte bara det där mysiga det kostar fruktansvärt mycket pengar och det är framför allt ett ett stort ansvar . Kankse handlar det bara om min rädsla , rädslan för att misslyckas och inte veta om jag skulle bli en bra mamma .
Vi pratar barn hela tiden , men när är man igentligen mogen för barn , när man känner att man har den ekonomiska basen eller när man känner att man har levt färdigt sitt egan liv ?
Är det så att man inte kan leva sitt liv bara för att man har barn ?
Är det så att man inte kan vara en förbannat bra mamma för att man går på socialbidrag ?
Har en mamma mer ansavar bara för att den är mamma ?
Jag har lärt mej med åren att pappa är inte något man är det är något man blir
Men inte förstå de som inte alls bryr sig om sina barn bara för att det var en engångsföretelse med en tjej efter krogen ... Men vem är det som i slutändan drabbas av allt tjavs , Jo det är dom vi älskar mest , just våra barn !
