Tom på ord.

Tänk vad allt kan försvinna , lika snabbt som det kommer in i mitt liv kan det lika väl förvinna.
Det är tystheten som gör ondast, men det kankse bara är för mitt något märkliga kontrollbehov kankse.
Allt satte sina spår , det gör ont men det är bätte än jag trodde . hur unde jag tro att det var annurlunda med mig än med någon annan , det var ju bara synd att jag för en gång skulle lyssnade på hjärtat och inte på hjärnan den här gången som är något klokare i sådanna här situvationer.
Jag vill inte prata om det jag vill bara göra som han , förtänga och glömma !
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0