22.36

Känns som jag pendlar på  vattenytan , den där känslan man känner strax innan man drunknar . Varför låter man allt gå så långt innan man inser ? varför pressar man sig till en position i livet man absolut inte tillhör ? Jag känner igen känslan , den där känslan som kväver en människa  långsamt spelar ingen roll hur mycket man  försöker kämpa i mot så åker man neråt .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0